Jobb, vi skaffar jobb för att kunna ha råd att göra något på fritiden. Men då vi väl skaffar jobb har vi inte tid med någon fritid. Jag jobbar på Svenska dagbladet, inte alls svårt. För er som inte vet innebär de att ringa lite folk och försöka låta hur trevlig som helst medan dom kan bete sig hur dom vill. Man är alltså en telefonförsäljare. Vem gillar dom? Inte jag i alla fall. Jobbiga personer som ringer och stör än och låter hur äckligt glada som helst som om livet leker att vara en telefonförsäljare, suck! Men ändå så är jag de. Ironi!